Jag har  ju grejat med lille Robban & Fran hela tiden, men nu i helgen skulle det vara ett "startskott" för mig & hästarna. Ann-Louise kom ut till mig i lördags & vi tog ut Robban för att gå en promenad & få träna lite, olika "övningar" mm.... Jag hade jätte inspiration och tyckte det skulle bli jätte kul. Robban har ju aldrig vart dum med mig när vi har vart ute & gått, det han har gjort på sin höjd är att ruska lite på huvudet & det är ju absolut inget som jag blir "rädd" av...he he he.... I alla fall, allt gick bra till en början,Robban verkade bara lite spännd men vi traska på. Träna lite att flytta bogen, skritt, trav, halter mm..mm.. Ann-Louise höll i Robban & jag gick med brevid. När vi kom en bit bort på grusvägen så börja han "beté" sig. Ann-louise gick framåt med han & vände ganska "snabbt" var efter Robban får ett tok ryck & ställer sig på bakbenen & slår. Gud, nu börja mitt hjärta slå igen & jag blev mycket nervös över att Ann-Louise skulle komma till skada. Som jag skrev i tidigare inlägg så  sitter mina "ärr" kvar sedan sparken jag fick i huvudet & allt som hänt. Hon behöll lugnet & var jätte duktig med Robban, provade att vända igen & kolla lite varför han gjorde så. Efter en stunds träning vände vi åter & gick hemåt. Hon stannade Robban & tränade att flytta bogen ( då han har lätt för att använda den & "knö" undan oss små människor ;-)  ) JÄVLAR VA SUR HAN BLEV! "jobba" dig du med mig men mig min bog den pillar du inte,(hästar flyttar varandra med bogen) sa han & slängde upp en spark med bakbenet framåt emot A-L...... jag bara stod på avstånd å sa , näää det är inte sant va gör han!!!? va sysslar han med??? det var ju inte detta jag ville se direkt....känndes JÄTTE jobbigt. Ann-Louise fortsätte & det gick bättre resten av vägen, några mindre bakut sparkar blev det & rusk med nacken men inget mer direkt..... När vi väl var hemma så var jag helt slut, fast jag bara vart på avstånd & inte själv gick med Robban så var jag heeeeelt slut mentalt, detta var inte kul, varför gör han så?? Ska jag fixa detta själv nu med mina tankar/rädsla om att allt möjligt kan hända o.s.v

Vi ställde in Robban & stod och diskuterade om vad som hänt och varför det blivit så m.m

Under kvällen så tänkte jag mycket på allt, och jag kände ett sånt suuuug att bara gå ut & ta honom ur hagen & vandra iväg med han. Bara jag & han, men jag gjorde aldrig det.

Dagen efter ringde Ann-Louise och fråga hur jag kände och om jag ville ta honom idag (söndag) igen. Och jag svarade naturligtvis JA ABSOLUT. Så hon kom och vi plockade ut honom. När vi hade kommit en kort bit så konstaterade båda att Robban var mera harmonisk idag.....men ICKE!! Ann-louise krävde mindre av honom idag och ändå så stod han stegrandes över henne ca 3 ggr, ett flertal rejäla bakutsparkar. Vi kunde inte se nån anledning till detta beteéndet. Jag stod med hjärtat i halsgropen & bara förhörde mig om att allt var ok med Ann-louise, stackarn, men det gick bra med henne, hon var så lugn & mycket duktig med han.... ännu en dag kom vi hem till stallet & jag mådde skiiiiiiiiiiit. Hur f**n ska JAG lösa detta,SJÄLV!!! hade det vart för ca 1 år sedan så hade det gått bättre, men nu med mina rädslor & nervositet inför sparkar, tacklingar mm.....FAAN va ska jag göra?!!!!???? Varför gör min älskade Robban såhär?! har han ont?? Är han pigg & förlite hanterad?? Är det fällningen som påverkar han så mycket?? Varför riktar han våld EMOT oss??  Jag har vart snäll med han! JAG VILL SÅ GÄRNA FIXA DETTA, MEN KAN JAG!? Jag får ju sån panik när jag hamnar i "skottlinje", riktig panik!! Hade jag vart lugn, orädd & tydlig med han så hade det gått galant tror jag......

Så...där är jag nu...grubblandes om hur jag ska göra med han.....och hur jag skall kunna övervinna alla rädslor tillsammans med en häst som verkligen utmanar mig....hmmm...skulle behöva en lugn,trygg pålla just nu....

Det jag önskar mest är att kunna ha kvar min Robban och att det skall lösa sig snart utan att någon kommer till skada. Han är ju go när han inte håller på sådär..... Jag vill verkligen ha han hos mig, det var ju absolut min tanke vid köpet av Robban att han skulle få vara här hos mig läääänge & bara ha det bra. Han är go, men när jag knackar på hans dörr så ser han mig, men han öppnar inte..... varför!??

Jag & Robban i höstas!

Robban & jag!